9 hundraser som människan avlat till förändring - på bara 100 år!

Basset hound. Trots att dess öron alltid varit långa, har de blivit ännu längre på 100 år. Bakbenen har blivit kortare, och huden om möjligt ännu skrynkligare. Överlag har hunden svårare att röra sig nu.

Bullterrier. För 100 år sedan var bullterriern en mycket stilig, frisk och atletisk hund. Under årens lopp har dock människan avlat rasen till oigenkännlighet. Huvudet har blivit kortare, käkarna större och magen tjockare. De har generellt sett fått en robustare kropp, och utvecklat sin utmärkande börja nosrygg enormt mycket.

West Highland White Terrier. Denna lurviga krabat har inte förändrats märkbart på 100 år. Pälsen må vara lite längre och tjockare, men annars ser den i princip likadan ut. Lyckligtvis har den fått behålla både sin nos, sin benlängd och sin smidiga kropp.

Engelsk bulldog. Denna muskulösa hund har på ett sekel blivit ännu massivare, och är ett skräckexempel på vad människan kan orsaka. Med mycket bredare bröst, kortare ben, mer lös hud och plattare ansikte har denna ras blivit en symbol på allt som kan gå snett vid hundavel. Den moderna engelska bulldoggen dras med ett flertal rastypiska sjukdomar, och har en beräknad medellivslängd på endast 6 år (normala, friska hundar kan leva i ca 15 år).

Irländsk setter. En hundras vars yttre lyckligtvis knappt skiljer sig från sina förfäders. De har blivit slankare, samt pälsen längre och tjockare - men allt som allt verkar hunden vara sig lik. Och fortfarande är den frisk.

Schäfer. Ännu ett exempel på en ras där människan endast förstört. De blev under 1900-talet en mycket populär ras, och den stora efterfrågan fick stora effekter på kvalitén och uppfödarnas sjuka avelsstandarder – dagens rastypiska schäfer dras med sjukdomsbesvär och ryggdefekter, bland annat för att hasen har avlats till en sjukligt låg och onaturlig vinkel.

Tax. En uppenbar skillnad är höjden - taxen har definitivt blivit kortare; benen är små och kompakta. Bröstkorgen är idag dock bredare, och både ansiktet och kroppen har blivit längre. Också ett exempel på där hunden fått svårare att röra sig på grund av människan.

Airedale Terrier. Denna arbetande hund har fått ett längre huvud, där det idag är trend att pannryggen ska vara något böjd. Förutom det, och ”skäggigare” päls, är airedale terriern sig lik.

Sankt Bernhardshund. Sankt bernhardshunden var under 1800-talet en arbetande hund, och kallades då alpmastiff. Rasen fick sitt nuvarande namn först år 1880. Idag är de dock ingen arbetande hund, utan en sällskapshund - eftersom att den lätt överhettas vid för mycket aktivitet. Även där ett exempel på avel som går åt fel håll.